Safari
Min volotärkompis Åsa och jag har varit lediga från våra arbetsuppgifter några dagar för att besöka Ruahas nationalpark. Ruaha är den Tanzanias största nationalpark, på drygt 20 000 kvadratkilometer, och den ligger ungefär mitt i landet. Närmsta stora stad är turiststaden Iringa, och där bokade vi en 4-dagars safari med landrover, chaufför som även var guide, samt övernattning på en lodge som ligger ett par mil in i parken. Det är lågsäsong nu, eftersom det är regnperiod, och därför var vi nästan de enda turisterna på lodgen, och fick den bästa "bandasen", t.o.m. med egen toa och dusch.
På kvällen och natten kunde man höra flodhästarna bröla alldeles i närheten. Det rinner en flod några meter bort, och där fanns både flodhästar och krokodiler, så man kunde inte röra sig fritt, utan måste alltid sitta i bilen. När det blivit mörkt, fick vi inte ens gå de 30 meterna mellan parkeringen och stugan, utan att ha en parkvakt med oss.
En flodhäst passerar vägen
Det är som sagt regnperiod, men det innebär inte att det regnar hela tiden, eller att det inte är varmt. Vi gav oss alltid iväg tidigt på morgonen, i gryningen, och vilade inomhus ett par timmar efter lunchen, då det var som varmast. På kvällen gjorde vi en ny tur. Under torrperioden är det störst chans att man får se många djur, för då samlas de vid vattenställena, men vi fick ändå se väldigt mycket under vår vistelse. Den sista morgonen, när vi var på väg ut ur parken, hade vi t.o.m. turen att få se en flock lejon, som var ute och jagade antiloper.
Utan en bra guide hade vi inte fått se lika mycket. Vår "Alfons" hade jobbat i parken i sju år, och han visste precis hur han skulle köra för att vi skulle få se så mycket spännande som möjligt. Man måste vara duktig i terrängkörning också, för att klara av att köra som han.
Det gick att öppna en taklucka på bilen, så man kunde ställa sig upp och se bra.
Förutom flodhästar och lejon fick vi se bl.a. elefanter, giraffer, antiloper, zebror, apor, sköldpaddor, ormar och diverse smådjur. Och dessutom en stor mängd fåglar i vackra, intensiva färger. Min kamera är inte tillräckligt proffsig för att det ska gå bra att fotografera fåglar med den, men fotograferandet är ju inte heller det allra viktigaste när man vill uppleva det man ser, och inte heller för att minnas det. Jag har många fina minnen på näthinnan från de här dagarna, och jag har skrivit dagbok som hjälp till hjärncellerna, när minnet sviker.
De bästa minnena är ändå inte de spännande ögonblicken med exotiska djur, utan det är hela atmosfären med det vackra afrikanska landskapet. Här kommer några exempel:
Fantastiskt!