Teaching and learning
"Music-class" för de första tvåveckorsperioden har börjat. Eleverna är från Mbeya-området, och vi håller till i byn Iwambi, där jag bor. Skolsalen är anpassad för barnhemsbarnen, som använde den tills för något år sen. Nu bor barnen i familjer.
Vi har stolar (i barnstorlek), några bord, två mycket slitna svarta tavlor, tavelkritor, ett 20-tal ivriga elever samt en keyboard som min kompanjonlärare tagit med sig från sin kyrka i Mbeya, och som fungerar när strömmen fungerar. Musikintresset är mycket stort, vilket märks framför allt i körerna. Körledarna och de som spelar i kyrkorna är i stort sett självlärda, så min uppgift har blivit att lära ut bl.a. notläsning.
Jag har även lärt mig själv en hel del denna vecka. T.ex. följande:
1. En dala dala (minibuss för lokaltrafik) blir aldrig full. Där finns 17 smala säten. När vi åkte till kyrkan i morse var vi så småningom 25 vuxna, 4 bebisar och en höna.
2. Frimärken finns bara på posten, och det tycks bara finnas ett par brevlådor i hela Mbeya (300 000 invånare)
3. Man måste ha kontanter för att betala allt, och med mastercardkortet går det bara att ta ut pengar i vissa uttagsautomater - när de fungerar.
4. Det går att fylla på internettid utöver månadspaketet jag skaffade förra veckan. Tur, för paketets tid räckte bara några dagar. Att lägga till obegränsad mängd för en månad kostar c:a 125 kr.
5. Man måste dubbelkolla att man är överens, när man bestämmer tid med någon på engelska-swahili. I Tanzania börjar dagen med soluppgången kl 6, så t.ex. två timmar senare är klockan 2 och inte 8.
Vilka upplevelser du får göra! Det är verkligen "learning by doing" :)
Hoppas att du trivs, och att allt går bra för dig.