Språk och annan kommunikation
Det officiella språket i Tanzania är Swahili. När Julius Nyerere blev president efter självständighetsförklaringen på 1960-talet, ville han undvika att någon av de tidigare kolonialmakterna satte sin prägel på landet, och därför blev inte engelska officiellt språk som i grannlandet Kenya. I Tanzania finns c:a130 olika stamspråk, av vilka en del talas av många och en del av några få, men inget av dem dominerade tillräckligt mycket för att bli officiellt språk, så därför blev det swahili. Men många har ett stamspråk som modersmål och lär sig swahili först när de börjar skolan. Därför är det kanske inte så konstigt att de tycker det är svårt med engelskan, som kan vara deras tredje språk när de börjar läsa det i 10-årsåldern.
När jag i höstas fick reda på att jag skulle få åka som volontär till Tanzania, skaffade jag en lärobok i swahili och försökte lära mig så mycket som möjligt på egen hand. Det är ett logiskt och regelbundet språk med i stort sett samma bokstäver och uttalsregler som svenskan, men det är klart att 4 månader ändå inte är speciellt lång tid att lära sig ett främmande språk på, även om vi fick extra träning under förberedelseveckan på folkhögskolan i Älvsbyn. Lite hälsningsfraser, vardagsord och grundläggande grammatik hann jag i alla fall med.
Det var bra. För även om jag kunde för litet för att kunna hänga med i samtal, så uppskattar folk verkligen att man försöker använda det lilla man kan. Extra glada blir de om man använder några ord av det stamspråk som gäller för många i Konde. Pratar man själv med någon är det också lättare att treva sig fram än om man är många, för då går det för fort.
Jag har med mig läroboken till Tanzania, och jag trodde att jag skulle kunna lära mig mycket mer medan jag är här, men det har inte varit så lätt att få tid till det. Det är mest de mycket vardagliga orden och fraserna, som blir inövade. Och så musiklektionsorden, förstås.
Att klara av lektionerna helt utan någon som översatte skulle ha varit besvärligt för både mig och eleverna. Det har alltid funnits några som knappast har förstått någon engelska alls. Men det har alltid också funnits någon som har varit bra på att översätta.
Dessutom har vi utvecklat någon sorts blandspråk: Swahili, engelska, t.o.m. några ord på svenska när jag inte har vetat vad det hette på engelska, och så musiktermer på bl.a. italienska dessutom. Och så förstås teckenspråk, gester och bilder.
Musiken kan ju också sägas vara det mest internationella av alla språk. Man kan göra sig förstådd helt utan ord.
Om jag reser till Tanzania fler gånger, ska jag ändå försöka lära mig lite mer swahili först. Det är ett bra språk att kunna.
Det är ju också bra att det finns fler sätt att kommunicera med, än genom att prata.
